Jag har alltid levt för mina drömmar. Och när jag har upplevt en dröm så har jag levt för nästa. Jag har alltid varit så fylld med drömmar och idéer att jag trodde att ett liv skulle vara allt för kort för att jag skulle kunna hinna allt det jag ville.
Så plötsligt är jag här. Någon har tagit en nål och stuckit hål på alla mina ballonger. Alla mina drömmar har gått upp i rök.
Det enda jag ville var att skapa min egen familj, dela mitt liv med den jag älskar, arbeta med något som jag tyckte var roligt.
Jag hade önskat att jag skulle vara frisk och leva ett långt liv som den jag är. Men det var inte planen. Det hade varit för lätt.
Jag hade önskat att jag skulle vara frisk och leva ett långt liv som den jag är. Men det var inte planen. Det hade varit för lätt.
Min själ är fri som en fågel. Jag är självständig och stark.
Jag är rolig och kärleksfull. Jag är kreativ, känslig, tokig och kan aldrig sluta tänka och sällan sluta prata. Det är jag när jag är jag.
Jag är rolig och kärleksfull. Jag är kreativ, känslig, tokig och kan aldrig sluta tänka och sällan sluta prata. Det är jag när jag är jag.
Men nu är jag inte jag. För nu är jag allt annat. Jag är sorg, jag är smärta. Jag är illamående och yrsel. Jag är trötthet och ångest. Jag är sjuk.
Men jag är inte allt det där. Det är något jag upplever.
Jag är fortfarande jag djupt inne. Och vem ville inte ha det som jag i samma situation. De flesta hade nog inte klarat sig så länge.
Är det bra eller? Borde jag vara glad nu? För att jag är duktig på att lida? För att jag kan stå ut med ångest andra hade gått under inför?
Jag är fortfarande jag djupt inne. Och vem ville inte ha det som jag i samma situation. De flesta hade nog inte klarat sig så länge.
Är det bra eller? Borde jag vara glad nu? För att jag är duktig på att lida? För att jag kan stå ut med ångest andra hade gått under inför?
Jag är stolt över mig själv. Inte för att jag kan utstå smärta, men för att jag är den jag är. Jag älskar mig själv som den människan jag är, även om jag inte trivs i mig själv i denna tortyren.
Jag är en fri själ, en äventyrare, en romantisk liten prinsessa, en känslomänniska, en tjej med allt för stora drömmar.
Vill jag leva så här. Bunden till min säng, ensam, vid min tv eller dator, levandes i min inre värld av tankar som aldrig slutar och som bara är behaglig i de stunder jag återupplever det som varit.
Vill jag leva så här? Nej. För jag lever inte. Jag står ut.
Jag märker livet men inte dess positiva sidor. Jag märker mina känslor men inte mina positiva känslor. Vill jag leva så här? Nej.
Jag märker livet men inte dess positiva sidor. Jag märker mina känslor men inte mina positiva känslor. Vill jag leva så här? Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar