Allt jag har överkommit i mitt liv, varenda steg jag har tagit, varje smärta jag har vänt till framgång har jag gjort för att jag trodde på en framtid. Jag var övertygad om en framtid fylld med alla mina drömmar om jag bara kämpade lite till. Om jag bara överlevde det här också. Så skulle min tid komma. Min tid då jag fick allt det jag önskade.
Men för första gången i mitt liv kan jag inte se någon framtid.
Den framtid jag ser är lika fruktansvärd som varje dag jag lever nu. För första gången tror jag inte på att jag vill få det jag önskar. Jag är övertygad om att det är så här mitt liv vill vara. Jag vet att det är så här mitt liv vill vara. Jag kan inte se någon framtid och mitt hopp är tagit ifrån mig. Hur ska jag någonsin överleva det här utan tro och hopp? Det är dem som har burit mig igenom mitt liv och jag kan inte leva utan dem. Hur skulle jag kunna leva utan dem? Hur skulle jag kunna leva utan hopp och utan tro? Hur skulle det någonsin vara möjligt?
Den framtid jag ser är lika fruktansvärd som varje dag jag lever nu. För första gången tror jag inte på att jag vill få det jag önskar. Jag är övertygad om att det är så här mitt liv vill vara. Jag vet att det är så här mitt liv vill vara. Jag kan inte se någon framtid och mitt hopp är tagit ifrån mig. Hur ska jag någonsin överleva det här utan tro och hopp? Det är dem som har burit mig igenom mitt liv och jag kan inte leva utan dem. Hur skulle jag kunna leva utan dem? Hur skulle jag kunna leva utan hopp och utan tro? Hur skulle det någonsin vara möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar