Det är julaftons morgon. Jag sitter på min säng och jag kan inte sluta gråta. Det gör så ont i mitt hjärta att det känns som jag inte får luft. Mitt hjärta känns krossat.
Det är inte sjukdomen som får mig att gråta just nu. Det är livet. Mitt liv. Och den mardrömmen det är.
Sorgen gör ont. Den gör för ont. Den gör så ont att jag inte känner att jag kan klara det.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag kan inte trösta mig själv. Jag lyckas inte trösta mig själv. Och det gör så fucking ont.. Det gör så sjukt jävla ont..
Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte mer. Det gör så jäkla ont. Det slutar aldrig. Jag står inte ut. Jag klarar inte den här intensiva smärtan längre. Jag vet inte vad jag ska göra. Tårarna vill inte sluta falla. Dem vill inte sluta att rulla ner för mina kinder.
Jag lider. Jag lider något så extremt. Och jag vet inte hur jag ska klara det. Jag vet inte hur jag ska klara det..
Gud varför satte du mig här på jorden och så fråntog mig min förmåga att klara livet? Varför? Varför plågar du mig så? Varför fortsätter du med att försöka putta mig ut över kanten? Varför?
Jag klara inte mer smärta. Jag vill inte mer.. Det gör så ont och tårarna slutar aldrig med att falla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar