Bakom molnet

Jag sitter nere vid stranden i min bil. Mitt älsklings ställe. 

Motorn är på och jag lyssnar på musik. Mina fötter är kalla. Jag tittar på månen. 

Tänker och ändå står allt stilla. Känner mig tom. Just nu. Grät hela vägen från pappa och över bron. Kan inte gråta mer nu. Det gör så ont. Det gör så ont att min hjärna står still och det känns som mitt hjärta har slutat slå. 

Ett stort moln döljer månen. Jag kan inte se den mer. Det är som om ljuset har slocknat. Ljuset som den reflekterar från solen. Det syns inte mer. Det är bakom molnet. 

Det är precis som jag. Det är så jag känner mig. Det känns som jag har slocknat. Som jag inte syns mer. Jag är bakom molnet. Jag är här. Jag lyser fortfarande. Jag är bakom molnet. Kan någon se mig? Kan någon hämta mig? Kan någon ta bort molnet? Kan någon rädda mig? 

Ingen kan rädda mig. Jag är här. Jag lyser. Men jag är bakom molnet..