Angel in despair

Angel in despair

tisdag 12 januari 2016

Helvetet

Jag sitter och väntar på att ta blodprov och EKG, och det känns som mitt inre slits ut ur mig. 
Det bränner i magen och hela vägen upp genom bröstkorgen. Jag har smärtor i bröstet. Stickande, tryckande. 
De senaste månaderna har jag haft huggande smärtor i bröstet ibland. Verkligen starka. Men jag vet att min kropp reagerar kraftigt på vad som händer i min hjärna. Alla mina muskler är spända som stål och jag har ofta nervsmärtor. Och ont i lederna. Precis som om några av dem skulle vara inflammerade. 

Men sen kommer sorgen. Den inre smärtan. Den slår allt. 
Jag somnade lite efter kl 3 och vaknade redan kl 10. Skulle upp och ta blodprov fastande innan dem stängde kl 11.30Kl är 11.44 nu och vi är fortfarande så många i kö. 
De bipolära tårarna bränner i ögonen och jag längtar bara efter att få komma hem och dricka kaffe. Kaffe dulmar smärtan lite grann. 
När jag är trött och utmattad bli allt ännu mer intensivt. De sista dygnen har varit ett helvete. Det är det hela tiden, men det har varit värre. Sorgen har varit där hela tiden och jag hade kunnat gråta dygnet runt. 

Jag mår illa och jag är så utmattad. Som om jag inte sovit i hundra år. Samtidigt känns det som om jag ska bryta ihop och gå sönder i 1000 bitar. Smärtan inuti överspeglar allt, hela tiden. 
Alla ljud är så starka. Mina sinnen är skärpta. Det är som om dem är intensifierade med gånger 10. 
Jag märker allt. Alla energier, ljus, ljud och människor kan vara överväldigande. 
En bebis skriker och för mig låter det som om den skriker rakt in i mitt öra. I en megafon.  
Men i verkligheten så är det i ett rum längre borta. Men det spelar ingen roll för mig. Det är inte så jag upplever det. 

Det känns som jag ska kräkas. Allt snurrar. Jag är så trött. Så utmattad. 
Jag hoppas att hjälpen är nära. Jag kan inte mer snart. Jag vet inte vad jag ska göra. 
Det är groteskt att ta livet av sig. Jag vill inte dö. Jag vill inte göra någon illa. Jag vill inte att mitt liv ska vara slut. Jag vill bara sluta lida. Jag vill bara att denna extrema plågan ska ta slut. Jag är så utmattad. Varje dygn är ett helvete utan like. Jag vill bara att helvetet ska ta slut. Jag vill bara att det ska vara som förut igen. Jag vill bara vara frisk. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar