Smärtan skriker i mitt öra

Det är Nyårs afton. Och jag är så ledsen. Jag är så ledsen att jag känner mig helt tom. Men smärtan skriker i mitt öra. 

Jag är ledsen över var jag är. Över allt som har hänt. Över allt som har gått sönder. Mitt hjärta känns krossat. Men jag kan inte gråta. Jag ska inte gråta nu. Jag ska göra mig iordning och åka iväg. Men fuck vad jag bara är ledsen. Så ledsen att jag känner mig helt tom.

Jag hade gjort allt för att skruva tiden tillbaka. Tillbaka till illusionen som jag hade om det liv jag önskade. Tillbaka till tryggheten. Tillbaka till hoppet. Tillbaka till kärleken. Tillbaka till mig. 

Jag vill bara tillbaka. Tillbaka till då nyårsafton var så mysig och tillbaka då ett helt liv av mysiga nyårsaftnar låg framför mig. Tillbaka till då. 

Jag ska tillbringa nyårs afton med underbara människor. Jag ska träffa en väninna som jag älskar så otroligt mycket om som jag inte träffat på flera år. Och jag längtar. Till att se henne. Krama henne. Att träffa henne är det bästa med idag. Det ska bli underbart. 

Men inuti är jag så ledsen. Så ledsen att jag känner mig helt tom. Men smärtan skriker i mitt öra. Jag kan bara inte gråta mer. Jag ska inte gråta mer just nu.