Expert

Man ska vara duktig i livet, 

man ska vara vacker.

Jag är duktig på att älska, 

jag är faktiskt expert. 

Expert på att älska andra. 

Expert på att förstå andra. 

Expert på att sätta mig in i andras ställe, och expert på att anpassa mig efter andras behov. 

Så jag är duktig på något. 

Jag är duktig på att älska. 

Det var det första jag lärde, 

att älska över allt. 

Min mamma var också duktig på att älska, älska alla andra. 

Men ingen hade älskat henne, älskat henne för den hon verkligen var. 

Så hon visste inte hur man gjorde, hur man älskade sig själv. 

Så det första jag lärde var att älska henne, för jag tror att jag trodde att om jag bara älskade henne nog så ville hon nog också älska sig själv. 

Det blev mitt jobb, att älska henne för den hon var. 

Och det jobbet gjorde jag bra, så bra att jag blev expert. 

Expert på att älska andra mer än dem älskade sig själv. 

Men det jag inte visste då var att ingen hade visat mig hur jag skulle älska mig själv. 

Jag la alla mina krafter i, från allra första andetag, att älska min mamma över allt, att jag aldrig fick övat mig i att bara vara jag och bara älska mig. 

Min mamma och jag var i en symbios. Vi smälte ihop och blev en och densamma ibland. 

Min mamma älskade mig över allt. Jag var hennes ett och allt, och även om hon nu bor i himlen så vet jag och märker att det är jag fortfarande. Det vill jag alltid vara. 

Men nu är hon död och jag är vuxen. 

Och jag är fortfarande expert på att älska över allt. 

Jag har bara inte lärt mig det jag skulle. Att älska mig själv över allt. 

Jag har gjort ett bra jobb. Jag har alltid haft mycket insikt och jag har kämpat hårt för att gå från självhat till kärlek till mig själv. 

Och efter många år gick det faktiskt väldigt bra. Jag lärde mig faktiskt att älska mig själv. 

Men sen blev jag sjuk och så försvann allt det jag kämpat så hårt för igen.

Innerst inne så älskar jag mig själv. 

Innerst inne så gör jag det verkligen. 

Jag mår bara skit, fruktansvärt skit, och i en situation då man jag gått från att kunna allt till att inte kunna mycket, så är det svårt att trivas i sig själv.

För hela livet går ut på att man ska vara en succé.

Man ska vara duktig i livet. 

Man ska vara vacker. 

Och när man inte längre är duktig och när man inte känner sig vacker, vad är man då?

Jag vet att jag är en massa, men min sjukdom viskar fortfarande lögner i mitt öra varje dag. 

Jag vet vad sanningen är, jag vet att jag älskar mig själv, innerst inne. 

Men jag lever inte upp till vad mitt ego vill att jag ska vara, och vad den lilla flickan tror att hon ska vara för att bli sedd och bli älskad. 

Jag har alltid varit den glada, den positiva. Det har alltid varit den jag var och den jag blev älskad för. 

Jag har alltid varit den starka, den som tog hand om alla andra, den som är expert i att älska över allt. 

Men om jag inte längre är glad och jag inte längre är positiv, vem vill älska mig då? 

Om jag inte längre är den som ger till alla men plötsligt är den som behöver, vem vill älska mig då? 

Jag vet att jag är älskad och jag kan märka det. Men den lilla flickan tror att hon ska var perfekt för att bli älskad och även om den stora flickan vet att det inte är sant, så är det så det känns. 

Och sedan jag blev sjuk är det svårt att älska sig själv, för sjukdomen viskar i mitt öra varenda dag och säger till mig att jag är värdelös. 

Men en sak vet jag med säkerhet. Att jag är starkare än stark. Frågan är bara om jag är stark nog. För denna sjukdomen är starkare än flera stora män tillsammans. Denna sjukdomen är som cancer. 

En dag till har jag klarat och nu ska jag försöka sova. 

Vi ses imorgon monster. Så får vi se vem som är starkast.