Hjälplös

Jag kan inte be om hjälp mer. 

Det känns som om jag skriker utan ljud. 

Jag vet inte vad jag ska säga. Var jag ska vända mig. 

Jag väntar och väntar, på hjälpen som aldrig känns som den kommer. 

Tänk om det nu är försent. Det känns som det är försent. 

Jag är så matt och jag är så trött. 

Jag är så härjad och plågad. 

Jag har ingen del i livet mer, jag är inte levande, jag överlever. 

Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte sluta på det här sättet.

Alla ord jag kastar ut i universum. Som aldrig någonsin blir läst. Aldrig någonsin blir förstått. 

Jag vet att ni ser mig, där borta. Ni vet nog hur det hela slutar, men ingen vill säga något till mig.

Jag är så trött och tårarna är så nära. Jag sitter helt still för jag orkar inte röra mig. 

Det känns som om jag skriker men det kommer inget ljud. 

Jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen. 

Jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen. 

Jag vet inte var jag ska ta vägen.