Sms

För en månad sedan hade jag inget hopp alls. Inte det minsta. 

Nu har jag ett litet litet hopp. Ett hopp om att jag får hjälp och att jag kanske kan få ett liv igen. 

Men samtidigt är jag så rädd Bab. Jag är livrädd. 

För att möta ännu en nonchalant läkare. För att systemet inte ska kunna erbjuda nog hjälp. Och för att medicinerna bara kommer att addera till mitt helvete. 

Men jag har ett litet hopp nu. Ett litet hopp som är så sårbart. 
Och jag hoppas inte han tar det ifrån mig imorgon Bab.