Hjälp mig

Jag går på Stairmastern igen.

Varje steg väger tusen ton. 

Min mage vänder sig ut och in. Jag vill kräkas. 

Känslorna är så stora igen. Så ofattbart extrema. 

Det känns som om någon karvar i mitt inre med en kniv. 

En trubbig kniv. 

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill skrika men det kommer inget ljud. 

Jag vill gråta men om jag börjar så vill jag aldrig sluta.

Jag vill springa här ifrån. Jag vill springa ut ur mig själv. 

Men det går inte. Det finns ingenstans att ta vägen. 

Jag vet inte hur länge jag klarar det mer. Hjälpen måste komma snart. Jag önskar att hjälpen var här nu. 

Jag håller fast med ett lillfinger. Ibland bara en nagel. 

Jag vill inte lida mer. Jag vill att plågorna ska sluta. 

Jag är så trött. Jag klarar snart inte mer. 

Jag fortsätter att gå. Jag vill kräkas. 

Jag vill skrika och gråta. 

Jag vill att kniven ska sluta karva. 

Jag vill att det ska sluta göra ont. 

Hjälp mig någon. Snälla Gud hjälp mig. Jag klarar snart inte det här mer.